Ska jag skratta eller gråta?♥

Shit va länge sen den här bilden togs, i nian någon gång... kanske? eller möjligtvis sommaren till ettan i gymnasiet. Fan börjar nästan gråta när jag tänker på hur länge sen det var, så mycket dåligt som hänt sen dess, så mycket bra. Men det är det dåliga man tänker på, right?

Jag vet att jag hatade den här bilden, jag tyckte min näsa såg för stor ut, mina ögon var konstiga och bla bla bla.
Just nu, för mindre än 5 minuter sen, såg jag den här bilden igen efter kanske 3- 4 år och jag tycker jag är snygg! Jag är verkligen inte personen som hyllar mig själv till skyarna, inte för min insida och verkligen inte för min utsida! Men jag tycker att jag ser bra ut, tråkigt nog, bättre än idag. Men det är väl egentligen vad allt handlar om, att få se något ur ett annat perspektiv. Det tog mig bara 3- 4 år att äntligen tycka om en bild på mig själv.

Så vem är jag? Då var jag en osäker tjej, som inte visste vad som var meningen med mitt liv på jorden.
Idag är jag en fortfarande rätt osäker tjej, som fortfarande inte förstår varför just jag föddes, men jag har mål och jag har fått kämparglöd, jag har kämpat för den glöden, jag har förlorat, jag har vunnit den tillbaka.

---

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med den här texten, jag hittade liksom bara bilden och jobbade utifrån det.

Jag hoppas att jag hittar fler bilder, och jag hoppas andra hittar bilder de tycker om, som ger de en starkare självkänsla. Kan jag, kan du! ♥

Jag har lagt upp den här bilden, säkert 15 gånger i min blogg.

Som många säkert redan vet så är det min katt på bilden. Platon♥ Han är mitt hjärta i livet. Verkligen, kan seriöst inte leva utan honom.
Jag vet att innan vi skaffade katt eller djur ens, så kunde jag aldrig förstå eller ens fatta att människor brydde sig om sina djur så mycket. Liksom folk som skiter i o skaffa barn och köper hund istället. Det var verkligen ofattbart!
Men jag förstår det nu.

Platon är inte som andra katter. Han är inte särkillt snäll. Han nafsar efter en om han är sur, han kan rivas om du inte behandlar honom som han vill bli behandlad. Han ligger inte jämte mig i sängen varje natt och spinner. Han är väldigt envis och kräsen. Han är alltså bortskämd. Och han är stor, väldigt stor, så han skrämmer ofta människor och människor förstår sig inte alltid på honom.

Men under åren som vi levt ihop har vi skapat oss en relation. Jag är hans favorit och han är min. När jag är borta saknar jag honom och han saknar mig. Jag har tyvärr varit borta mycket också. Tre veckor, fyra veckor, en vecka. Jag hatar att lämna honom! Jag vet inte hur många gånger jag önskat att han var en hund så han kunde följa med mig. Men det är mest på skoj. Jag älskar att han är en katt. Min katt♥

Tankar och frågor kring hans ålder är nog det värsta, det får mig att tänka på att tiden rinner iväg. Känns som det var igår som du var en livlig fyra åring och sprang runt i småland...

& i höst händer det ofattbara, jag måste lämna dig.
Varesig det blir stockholm, Kalmar eller Växjö är jag fyra timmar bort. Jag kommer behöva ta mitt pick och pack och flytta. Jag får och kan inte ta med dig. Men jag lämar din favorit pall och kanske min matta du kloat sönder! Haha.
Men jag vet hur mycket jag kommer sakna dig och hur mycket du kommer att sakna mig. Det värsta är att du inte förstår varför. Du bara tittar oförstående på mig med dina gula ögon när jag för det påtal.
Jag är rädd att vara utan dig. Du är mitt lugn. Du sover alltid hos mig på nätterna, i mitt rum och när jag är ensam behöver jag inte vara rädd för jag vet att du finns hos mig.
Jag är rädd för att en dag kommer du inte finnas mer, rädd för att den dagen kommer ske när jag inte är här.
Men vi kommer alltid att vara tsm. Jag har dig tatuerad på handleden. Föralltid.

Sitter och lyssnar på låtar som påminner om förgångna tider om man får låta dramatisk. Känns som jag ofta finner mig själv tittandes bakåt. Men jag har börjat att påminna mig själv om att det är just det, det förgångna och att det är bättre att titta framåt. Jag är inte ens säker på att jag verkligen vill ha något därifrån ändå.
Jag blir bara extreemt djup om kvällarna. Jag sitter och tänker på massa saker som för tillfället känns otroligt viktiga.
Jag har alltid sagt att jag inte ångrar saker jag gjort, jag ångrar sånt jag inte gjorde. För det är det som spökar i mitt huvud. Alla om och kanske.

"Men alla går vi åt olika håll, tider förändras, människor förändras. Ibland är det bättre att släppa taget när man inte känner igen vem de har blivit...."

true.

Dog en liten bit inatt.
För det räknas som natt right?
Kändes som en bit av hjärtat bara slets ut.
Det gjorde ont.
...........................................................
.................................................
.......................................
...............................
........................
..................
...........
.....
.

såå ska tatuera mig snart igen och pierca öronen.
Japp.

Idag sa du hej.
Det värmde.

"When I'm sad I get mad, cause It's easier being mad than sad..."

Jag har varit så arg på senaste. Hemma har jag varit super kort i tonen mot min pappa. Han blir arg på mig för jag är sur och vresig och då blir jag bara ännu mer arg och sedan mår jag bara dåligt.

Samtidigt vet jag varför jag mår som jag mår. Det är en bit av mig själv som saknas som jag inte tycks verka få tillbaka. Men va fan sluta rimma!
Jag ville inte ha det så här. Jag sa ju det gång på gång. Jag hade beslutat mig för det. Jag skulle fokusera på annat försökte att inte göra något alls och bara släppa taget. Det funka men sen kom det tillbaka. Som någon slags envis förkylning.

Samtidigt snurrar jorden på omrking en och det går upp och ner för alla. Jag hatar vintern, det är en årstid alla verkar må dåligt. På ett eller annat sätt iaf och allt verkar kopplas tillbaka till kärlek.

Vissa får det att se så lätt ut, andra tror det är lätt. Jag vet att det inte är lätt. Det har jag fått lära mig på det hårda sättet. Snälla ta mig tillbaka till sommaren 2007.

Vet inte vad jag ska skriva. Det är inte kul för er att läsa och jag vet inte ens vrf jag skriver det här. Jag vill så gärna förändras och nej det är inte för någon killes skull utan för min egen. Jag behöver en förändring. Jag behöver komma bort. Vet inte ens om det hjälper. Men drömma går ju.

---

Ibland kommer jag på mig själv med att vilja drunkna i minnen. Vilket jag vet inte är bra för mig. Liksom bara sitta och tänka på dem i flera timmar. Tänka tillbaka och känna hur sjukt härligt jag mådde just då. Men det funkar inte i längden för till sist så vaknar man upp, man förstår att det där var förr och nu är nu. Vissa minnen vill man bara glömma, även om de var bra för att då var det bra men nu är det mycket bättre. Jag känner så med många minnen. Men ibland vill jag bara falla ner och önska mig tillbaka. Önska att det alltid var så eller att man kunde få gjort mer eller annorlunda. Kanske förblindas jag så mycket att jag inte ens ser vad som finns framför mig? Jag vet inte. En del av mig känner så, en annan känner att det är skönt att inte se klart. Hade jag det så kanske något annat hade hänt. Jag vill inte att något ska hända. Jag vill bara vara, men frågan är om det verkligen går. •

---

I've had a glass or two. I know that was wrong to do. I just wanted the pain to fade, give my heart some space. Cause lately I've felt, that my heart wants something said. I just didn't wanna listen. It has been to much, too hard, too quick. But now everything is cristal clear. It's you I'm missing. I miss those times we had, those things that made me laugh. But every memory reminding me, of times that had to leave. Of times that past me by, of times that I want back. But you're not mine to want, not anymore. -.
(google pic)

Lite så känns det som. Asså jag har så mycket saker pågående i hjärnan nu asså. Jag började tänka tillbaka på högstadiet. shit känns som jag glömt allt, men jag kan fortfarande minnas liksom några av tjejerna i klassens konstanta "skrik" efter D (Jag skriver inte ut namn på någon jag inte vet om jag får använda på min blogg) som var jag vet inte klassens, skolans? snyggaste kille enligt många. Verkligen alla tjejer var ju "kära" i honom, haha alla utom jag. Jag var redan kär i någon annan. Men liksom att minnas sånt? Nu tycker jag mer synd om honom. Verkar ju ballat ur totalt men det är någon annans problem, jag har som sagt, aldrig riktigt vart typen som gillade honom. Inget fel på honom bara inte typen jag gillar eller gillade. Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var bara en sak som surra runt.

---

En annan sak är att en gång i tiden, inte länge sen alls, var det så lätt att prata med dig, nu känns ett hej som att bestiga ett berg. Varför?

---

En annan sak är att det har vart så sjukt, så jävla sjukt och det är så fel och det är nog bara en illusion och det kommer försvinna men jag saknar dig så mycket, en stor bit av mig försvann med dig.

Jag tänkte skita i dig. glömma att du ens fanns i mina tankar. Men inte ens det kunde funka, snälla sluta vara så j*vla patetisk och lämna mig ifred! Du har redan gjort skada nog. Skyll dig själv och gå vidare, det gör iaf jag.
Du förtjänar inte ens mina ord. FUCK YOU.

Hai alla söta, idag så tänkte jag faktiskt försöka skriva lite. Känner att jag börjar bli dålig på det. Så jag låg och försökte kolla klart på vänner säsong 1 igår men somnade, jag var super trött och klockan var runt 3? Anyway, idag så träffade jag Nhung, vi tog en fika på Lejas och det var riktigt mysigt! Jag käkade kladdkaka och Nhung tog en latte, mysigtmysigt! Sen stack vi ner på stan lite och kollade runt. Efter ett tag skildes vi åt men med planer på att sticka ner till gbg på fredag och shoooopppa. wiihoo. Sen käka jag lite kinamat med mina föräldrar innan jag stack ut igen och träffade Mli, vi stack runt och snacka lite, käka och så. Kom nyss hem och funderar på att dra och lägga mig soon, tror jag ska iväg och träffa Petra imorn, hm.. det får jag kolla upp (: Petra om du läser detta, ring mig ! Annars har jag inget planerat för morgondagen. Känns rätt skönt, gött o ha en dag för sig själv också, så kan man busa på kvälla eller vad säger ni? ;) haha. Men nu får jag dra mig. Pussar♥

---

Jag vill bli författare. Så är det bara. Jag vill bli en journalist som skriver vid sidan av. Jag vill skapa, jag vill skapa texter. Jag är bra på det. Men nu, jag ser mig själv sittandes framför min dator väntandes, precis som värsta Carrie Bradshaw, på att orden ska komma till mig. För helt ärligt jag har inga ord. Jag tror det behövs känslor för att skapa ord och det är känslorna som det är slut på. De är borta. Jag har inga kvar. Jag antar det gick upp för mig idag och att jag bara ältar det för att jag är rädd för att släppa taget om dem. Det är så ovant och det känns helt ärligt ensamt utan dem, men det är som något inom mig sagt stopp nu. Släpp taget, det är dags. Jag är rädd för att göra det. Det känns som att släppa något som känns säkert. Men jag mår bättre nu. Jag mår inte okej längre, den tjejen är borta. Jag mår bra nu. Äntligen.

---

Okej.
Så då sitter jag här igen och skriver. Känns väl okej. Jag kan bara inte fatta det. Du är som ett spöke. Du existerar inte mer. Inte nu iaf, ingen pratar om dig längre, och det känns konstigt för mig. Hemskt på något sätt, bra på ett annat. Under en så lång tid var du ett vanligt samtalsämne för mig och nu är du inte det. Jag kan om jag vill, jag vill inte. Vänta och se, det finns inget att vänta på. Va glad jag var den där dagen, så stolt I guess. Stolt, det är jag väl fortfarande. Men också naiv, ingenting i livet är lätt. Inte i mitt iaf. Jag lyssnar på massa låtar för att peppa mig själv, få mig själv att glömma, gå vidare. Det känns faktiskt okej nu, jag mår okej. Men kommer det att ändras? Under en så lång tid fanns du där, och nu ska du inte det. Det blir mycket, det blir förvirrande. Det blir sorgligt. Ingen pratar om dig, det är som du inte existerar. Ändå ligger minnena av dig som en bedövad smärta hos mig. Jag är okej.

Just nu och egentligen hela dagen har jag sökt. Sökt efter svar när jag gått runt förvirrad en tid. Jag hittar inga, jag börjar undra om det ens finns svar. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är unfixble. Varför kommer så mycket ofixbart just nu? Men jag tackar gudarna för att musik finns. Det känns alltid bättre med musik. Jag vet att jag borde sova. Men jag vill inte. Jag kan inte. Jag kommer bara rulla runt som någon rastlös hund i min säng tills jag till sist slår på tvn för att inte hitta något bra att kolla på och sen ångra att datorn är avstängd.
Så istället sitter jag här. Nu vet jag vad jag vill göra. Jag vill ut och springa, men jag kan inte, gör så j*vla ont i knät. Måste kolla upp det. Blää inte en knäoperation också. Hela jag kommer ju fan vara upp cuttad snart ! Jag vill ha tårta också, men den är slut sen länge höhö. Den åts upp typ samma dag som pappi fyllde. Skit. Jag ska ut och springa imorn iaf. Påtal om tårta typ. Skiter i om knät gör ont som ****** måste ut. Jag blir galen.
Vill ni veta en rolig sak? Haha ni som orkar läsa och ni som orkat er så här långt.
Jag har problem med att skriva. Det är min blogg men samtidigt inte. Jag delar den. Man kan inte skriva vad som helst på bloggen längre. Jag vet inte om jag gjorde det innan men just nu känns det så bestämt. Och oftast är det okej, men ibland som nu skulle man behöva ett ställe där man kunde skriva ner hur man känner och mår utan att folk la sig i eller tyckte eller kommentera men det går inte. Sure skriva det på min andra blogg (min privata) skulle jag kunna göra men det är inte samma sak. Det är den här bloggen som jag skriver mest på. Det är min baby och där vill jag skriva det mesta liksom.
I alla fall. Idag var jag med Annette en stund, som alltid super kul. Love you hun♥ Och just nu sitter jag och lyssnar på massa bra musik, eller just nu har jag hittat ett guldkorn som jag sitter och lyssnar på om och om igen. Inte bra men man vill inte att låten ska ta slut. Annette om du orkat läsa så här långt eller läser så påminn mig om att jag ska skicka den här till dig! Och Hollands bidrag också. Planer, planer.

Jag är trött på att förlora. Jag är en dålig förlorare. Jag är trött på att förlora guldkorn. I'm done. Skolhelvetet börjar ju snart också. Hatar't. Vill inte tillbaka jag vill inte ha det tillbaka. Visst trean men jag vet inte. Just nu känns det skit. Jag vill ha en resa härifrån! Japan resan lät kanske inte så dåligt eller vad säger du N? ;) Intern. Hähä. Iaf, annan kul fakta är att jag har kommit på en liten rolig egenskap jag har. Jag har extremt sköra nerver, yeapp. Så cool är jag. Och annat jag kan dela med mig av just nu är att jag inte riktigt vet vad jag skriver. Lite jag behöver få ut liksom. Ingen annan fattar troligen men jag gör, all that matters.
I wanna be cool to, take my feelings away and make me to a shiny robot.
Detta får avsluta:
I'm done
Giving my heart up only to be given up
♥

Jag lovar att jag är normalare imorn. Bye.

I'm not in love though my heart is pounding.
I don't believe just cause I were a cross.
I have seen love before, even though I look surprised,
I have smelled sweet summer blossom,
seen the ocean in your eyes,
felt the wind on my cheek,
but never before have this feeling cought me of gard.