"When I'm sad I get mad, cause It's easier being mad than sad..."

Jag har varit så arg på senaste. Hemma har jag varit super kort i tonen mot min pappa. Han blir arg på mig för jag är sur och vresig och då blir jag bara ännu mer arg och sedan mår jag bara dåligt.

Samtidigt vet jag varför jag mår som jag mår. Det är en bit av mig själv som saknas som jag inte tycks verka få tillbaka. Men va fan sluta rimma!
Jag ville inte ha det så här. Jag sa ju det gång på gång. Jag hade beslutat mig för det. Jag skulle fokusera på annat försökte att inte göra något alls och bara släppa taget. Det funka men sen kom det tillbaka. Som någon slags envis förkylning.

Samtidigt snurrar jorden på omrking en och det går upp och ner för alla. Jag hatar vintern, det är en årstid alla verkar må dåligt. På ett eller annat sätt iaf och allt verkar kopplas tillbaka till kärlek.

Vissa får det att se så lätt ut, andra tror det är lätt. Jag vet att det inte är lätt. Det har jag fått lära mig på det hårda sättet. Snälla ta mig tillbaka till sommaren 2007.

Vet inte vad jag ska skriva. Det är inte kul för er att läsa och jag vet inte ens vrf jag skriver det här. Jag vill så gärna förändras och nej det är inte för någon killes skull utan för min egen. Jag behöver en förändring. Jag behöver komma bort. Vet inte ens om det hjälper. Men drömma går ju.