tänkte sova nu snart, ville bara skriva lite först.
En sak har stört mig rätt länge nu. Eller ett par saker har, typ, fast det är egentligen både och, det stör mig att det finns låtar eller låttexter som träffar en, liksom verkligen beskriver hur man mår eller något man känner, men det är också skönt, för då är man ju inte ensam om det, det finns någon som vart där eller iaf tänkt att något sånt kan hända eller nåt sånt kan man känna.

Eller när man läser något man skrivit för länge sen, som jag^^ och man minns tillbaka så himla väl, till exakt den platsen, tiden eller känslan. Och man vill så gärna tillbaka och när det inte går känns det bara förjävligt rent utsagt.
Man lever i minnen. 
Vet ni den där känslan av att befinna sig på samma ställe och man är sig själv men man känner inte igen sig ändå? Som man kommit tillbaka tio år senare och allt är meningen att det ska förändrats men det är inte alls så länge sen och det känns som man fortfarande är samma person? För det är något som saknas, det ska ju finnas där. Eller ännu mer irriterande, man vet vad som behövs men det är för länge sen borta, det kanske inte heller någonsin fanns där.  

En sak jag också tänkt på är hur gärna man vill saker, typ lyssna på någon. Man känner kanske att ingen i världen lyssnar eller vill förstå eller tar sig tid, medans samtidigt finns någon annan som inte vill något hellre än lyssna på den personen kanske, man är aldrig ensam men man vet inte om det.


Nu blev det väldigt mycket tankar och en väldigt massa mig,
sov gott då