tänkt på det att det är så lätt o säga att man inte bryr sig om vad andra tycker om en, men egentligen gör man ju det. Det är lätt o säga att man inte tänker be om ursäkt för vem man är, jag har nästan alltid tänkt så, jag tänker inte be om ursäkt för vem jag är, men nu är jag inte så säker, jag är ju den jag är och om folk inte tycker om mig för den jag är så är jag ledsen men jag kan inte förändras. Jag är inte personen som skriker för minsta liten grej och som behöver ha allas ögon på mig hela tiden. Jag är inte personen som aldrig vill snacka med någon annan än min bästa kompis. Jag är inte personen som sitter tyst och hoppas på att folk snackar med mig och jag är inte personen som säger nej till ett tillfälle att roa andra. Det är mycket jag inte är, saker man kanske borde vara, ingen aning, tolkningsfråga.
så förlåt då.