---

Jag vet inte ens hur det gick till. Helt plötsligt är man där igen. Man är på den platsen man ville men ändå känns det fel. Man måste ställa om sig och inse, gå vidare och leva. Ingenting står still förutom tankarna. Det finns ett sånt där tomrum inom en nu. Det är väl det man försöker fylla ut med mat, men jag är inte hungrig alls. Jag är inte trött heller. Bara tom. Det går inte att få ut något heller, det kommer bara tystnad och jag förstår inget alls. Det är för mkt som faller samman nu. För mycket förvirring. Jag sitter klarvaken ett på natten och längtar hem. Jag vill hem. Detta är inte mitt hem. Varför var allt lättare förr? Jag vill ha tillbaka allt, jag vill hem. Fan.
En dag för 15 år sedan gavs fel person en ny chans.