it's all gone.
Publicerat: 2009-12-26 | Kl. 02:35:26
mkt texter nu, läste en annan persons blogg och då hade någon klagat på att hon alltid var så ledsen eller nere, så förlåt om någon känner så med mig, men liksom idén med min blogg var från början en nyare och roligare dagbok fast inte lika privat. Och iaf jag brukar skriva ner tankar och känslor i en dagbok så sorry dåra. Men jag brukar försöka varna iaf när det kommer en text, så slipper ni läsa den om ni inte vill. Man behöver ju faktiskt inte läsa allt om det skulle vara jobbigt.
H E L V E T E.
Denna dagen var inte bra. Verkligen inte. Eller jag gillade mitt hår idag men annars var den praktiskt taget skit. Det är många gånger idag då jag inte kunnat andas. Det är faktiskt sant, är täppt i näsan så, men även för det händer för mkt. Vem bestämde egentligen att all skit ska hamna på mig just detta året? Ser jag speciellt stark ut detta året eller? Verkligen inte. Känner mig svagare än någonsin. På ett sätt känns det sjukt jobbigt att skriva tankar och känslor o bloggen för man vill ju att folk ska förstå att det är jobbigt och det är något som aldrig försvinner, att man inte är en DRAMAQUEEN utan att det är sant liksom. Men samtidigt kan man eller så vill man inte berätta hela historien heller, liksom privat. Hade någon sagt att livet skulle vart så här när man var liten hade jag fan kutat och gjort en peter pan och aldrig vuxit upp. Förblivit den trollfriserade lilla energibollen jag var. Åh det vill jag! Crap, det är försent. Vet inte vad detta blev för text egentligen men nåt äre väl alltid.
H E L V E T E.
Denna dagen var inte bra. Verkligen inte. Eller jag gillade mitt hår idag men annars var den praktiskt taget skit. Det är många gånger idag då jag inte kunnat andas. Det är faktiskt sant, är täppt i näsan så, men även för det händer för mkt. Vem bestämde egentligen att all skit ska hamna på mig just detta året? Ser jag speciellt stark ut detta året eller? Verkligen inte. Känner mig svagare än någonsin. På ett sätt känns det sjukt jobbigt att skriva tankar och känslor o bloggen för man vill ju att folk ska förstå att det är jobbigt och det är något som aldrig försvinner, att man inte är en DRAMAQUEEN utan att det är sant liksom. Men samtidigt kan man eller så vill man inte berätta hela historien heller, liksom privat. Hade någon sagt att livet skulle vart så här när man var liten hade jag fan kutat och gjort en peter pan och aldrig vuxit upp. Förblivit den trollfriserade lilla energibollen jag var. Åh det vill jag! Crap, det är försent. Vet inte vad detta blev för text egentligen men nåt äre väl alltid.
Kommentarer
Trackback