†5/3 2010
död.
Jag höll på att somna, för jag var så himla trött på allt. Små saker och sånt annat man kan ha i tankarna. Du ropa en massa gånger och jag blev irriterad och ville sova, du knackade på min dörr och fråga om du fick komma in, jag fråga om det var viktigt.
död.
Jag gav dig en kram, men själv var jag inte ledsen, jag kände för mkt för att känna något. Förberedd, hade jag vart i en vecka, precis. Men att höra det, att veta att det är sant. Fan för det. Mina sista ord till dig som jag vet att du hörde, jag ångrar dom som fan, det var inga elaka ord, de var bara så vanliga. Jag avslutade vårt samtal med "hejdå" Jag hade velat avsluta med så mkt annat men just då blev det bara så. Tårarna rinner och jag vet inte hur detta ska gå.
Imorn ska vi träffa, trösta mannen du (bla.) lämnade allt för tidigt känns det som, kommer gråta hela tiden, precis som jag gör just nu. Sen kommer begravningen och jag vet inte hur jag ska agera, min andra i livet. Och du kändes för ung för att dö. Att veta att jag aldrig kommer få se dig igen, aldrig , möta dig eller höra din röst, tårarna säger väl allt om hur det känns. Fan för allt. Snälla älskade människa, kom tillbaka till oss♥
26 februari 2010♥
Han sa nej, men snart.
Då sa du, då vill inte jag leva mer.
18 feb.
¨
'
I wonder.
ehm var det bara jag som kände det där? jag tror det är en spricka i min värld nu.
pic: google
väntar.
nu känns det som vinden borde vända, liksom när som helst nu, men jag antar att det inte är idag. Eller inatt. Ibland känns det bara som man går någon slags balansgång, på någon smal liten planka som är jätte hal och svår nog att försöka hålla sig kvar på men så kommer någon eller något och börjar skaka allt så man ramlar ner, förstör. Känns så jävla elakt för man hade det svårt nog. Lite så känns dt nu. Just nu vet jag inte vad som är upp och vad som är ner. Jag vill bara sova. Allt är så jävla löjligt. Alla har bra och dåliga dagar, den här var väl bara en av de kassaste. Jag vill bara ha det sådär lätt och enkelt som innan, vet inte om det blir så. Känns bara som en stor del av livet, kärlek, är kasst just nu. Den delen man inte kan bestämma över själv. Känns bara som man kvävs.
sleeeeeeeep.
mums
LERN YOUR LESSON
...Then you don't get burned.
pic: google
it's all gone.
H E L V E T E.
Denna dagen var inte bra. Verkligen inte. Eller jag gillade mitt hår idag men annars var den praktiskt taget skit. Det är många gånger idag då jag inte kunnat andas. Det är faktiskt sant, är täppt i näsan så, men även för det händer för mkt. Vem bestämde egentligen att all skit ska hamna på mig just detta året? Ser jag speciellt stark ut detta året eller? Verkligen inte. Känner mig svagare än någonsin. På ett sätt känns det sjukt jobbigt att skriva tankar och känslor o bloggen för man vill ju att folk ska förstå att det är jobbigt och det är något som aldrig försvinner, att man inte är en DRAMAQUEEN utan att det är sant liksom. Men samtidigt kan man eller så vill man inte berätta hela historien heller, liksom privat. Hade någon sagt att livet skulle vart så här när man var liten hade jag fan kutat och gjort en peter pan och aldrig vuxit upp. Förblivit den trollfriserade lilla energibollen jag var. Åh det vill jag! Crap, det är försent. Vet inte vad detta blev för text egentligen men nåt äre väl alltid.
Messed up
L E T N O T H I N G S T O P U S N O W !
bild: google
The golden hour.
Det är ju nästan som att allt pekar på att det finns något man inte ska glömma. Något man inte får glömma, hur mycket man än vill. Det går inte, spelar ingen roll om jag sitter och fixar på datan eller slår på tv efter haft den avstängd den i 5 timmar för att det ska slå till. Jag vet att det inte är mycket men det är överallt. Så vanligt är det inte och jag sitter inte och tittar efter det, det bara finns där. Ska man tro på ödet eller what? Betyder det att jag gjorde fel då eller? Jag vet liksom redan det thx. Det huntar mig som fan, det gjorde det då, sekunden efter men vad skulle jag göra? Jag satt ju där bara fast jag ville så mycket mer. Efter den dagen dog allting. Och vart är vi nudå? Som jävla främlingar, hur fan kan det bli så? Man tror man känner någon men nu, nu är ingenting som det ska vara. Man visste det skulle ändras, aldrig bli detsamma men man trodde ju ändå på kontakt. Nu finns inget. Man lever med det. Det går över men jag behöver inga påminnelser, det får jag tack så mycket av alla minnen som susar förbi i mitt huvud hela tiden. Om ödet finns så måste jag väl vara den sämst utvalda för att få buskapet uppfattat. è tra i quattro occhi e le mie memorie...
Honesty.
♥TRYCK HÄR♥
jises.
utan att ens veta
Jag vet inte ens hur det gick till. Helt plötsligt är man där igen. Man är på den platsen man ville men ändå känns det fel. Man måste ställa om sig och inse, gå vidare och leva. Ingenting står still förutom tankarna. Det finns ett sånt där tomrum inom en nu. Det är väl det man försöker fylla ut med mat, men jag är inte hungrig alls. Jag är inte trött heller. Bara tom. Det går inte att få ut något heller, det kommer bara tystnad och jag förstår inget alls. Det är för mkt som faller samman nu. För mycket förvirring. Jag sitter klarvaken ett på natten och längtar hem. Jag vill hem. Detta är inte mitt hem. Varför var allt lättare förr? Jag vill ha tillbaka allt, jag vill hem. Fan.
En dag för 15 år sedan gavs fel person en ny chans.
minnen
hursom...
det var en sjögurka och en...
haha nee förlåt hitta Nemo(A)
Det var iaf isommras när jag var hos ebba en gång på eftermiddagen? Jo tror det iaf. Jag stack ner för jag hade inget bättre för mig ändå och så mötte jag upp Ebba och Simon som hon var tillsammans med då och så gick vi igenom duggregnet och stack hem till henne. Där var iaf jennie och tobbe och spelade wii. Snabbt så började vi också vara med och spela och efter ett tag kom maja och daniel och anders och gabriella? jonas och några till. Då skulle vi köra dance mania? asså en såndär matta som man ska dansa på rätt steg vid rätt tidpunkt? Iaf Maja och Daniel började och gör värsta bra ifrån sig. Sen skulle jag och Jonas dansa och hur tror ni det gick när jag snubblade och han glömde att röra på benen? haha sorry jonas om du läser detta men det var sjukt roligt. Jag låg iaf på golvet och skrattade ihjäl mig åt att han stod och viftade med armarna för han fick för sig att det var armarna man skulle röra (vill tillägga att alla andra skrattade med!) så jonas blev iaf "sur" (på skoj) och drog mig till ebbas altan eller vad man ska säga och skulle kasta i mig i vattnet men bara för att jag var så himla smart (okej jag snubblade lite halvt) så ramlade jonas i med mobil och allt hahaha men bara för att alla kommit ut för att kolla vad som hände och för att simon kittlade ebba så puttade hon till mig så jag ramlade i med ebba som jag dragit med mig tillsammans med simon som hon dratt med och stänker ner jonas, som tills då lyckats hålla sin mobil torr. Tror ni inte alla stod o skrattade eller? Mest stod maja och skrattade och så lutade hon sig mot "staketet" som gick runt hela alltet men eftersom ebbas pappa fixade de så hade de tagit bort en bit av det så vad händer inte? maja skrattar o lutar sig bakåt och ramlar ner i backen. Fy fan va roligt det var.
Sen fortsatte det roliga men orkar inte skriva mer nu om det.
Det låter sjukt
det var sjukt
vi var sjuka
vi är sjuka
puss
χ
I'm missing you. Missing you.
shouldn't complained, didn't know what I would be missing.
I would take it all back, just to get two seconds.
If I could change it, trust me I would, but now there's nothing to do.
I wish you remembered all those times that we had together.
That those times circulated around you,
so we could share them,
so I know, that was something.
something special. 
bild: google
candles in the wind.
when summer turns to snow.
'suck
I live in memories,
do you mind?
Fan
Hur kan man gå från 2 till inga alls.
Fan det känns tomt som fan nu.
Kom tillbaka och åk inte iväg.
När som helst nu, when november ends
Bara ni, bara ni. ♥
Lite så ja
det är lite såhär jag känner mig idag, deta står inte riktigt still och jag vet knappt vad som är upp och ner.
Jag trodde vi kunde vara kompisar men tydligen inte. Jag är ledsen för det men det finns inget jag kan göra.
Jag är ledsen mer med det är det inte, förlåt.
