va fan

Publicerat: 2009-11-14 | Kl. 00:37:48

Ni behöver inte läsa, skrev det för att skriva av mig någonstans.




Jag blir sjukt j*vla sur. Två hela år! Två! Och det var inga lätta år. Jag vettefan när jag ens kände mig bekväm. Det var som jag var helt beroende eller nåt. Det gick ju fan inte ens att sluta, varje tanke, varje känsla varje liten del av mig var på något sätt kopplat till dig. Man satt där som en idiot och kunde inget göra. Tjatade så att kompisarnas öron blödde och tills man själv fick ont i halsen av att snacka. Sen alla j*vla somrar efter det, efter helvetet rent ut sagt. Efter jag märkte att jag var tillräckligt stark för att klara mig ur det. Jo tack så himla mycket, du ska ju inte påminna mig om dig hela tiden heller och på dom mest taskigaste sätten. Kan du inte bara göra som alla andra. Ignorera o gå förbi. Så bra kompisar var vi aldrig. Fan ta dig! När det till sist gått år, år! Man kämpat sig igenom, konstant vetandes av att du finns där. Fast man sagt att det inte är så. jo då ska du gå och göra en av de mest taskigaste saker man kan göra. Fatta hur det sårade. Man intalar sig själv att det är för du inte hade något bättre för dig, såg och klickade. Men det funkar inte. Ett slag i ansiktet eller spark i magen. Your pick.
 
Bild: google


Kommentarer




Vad heter du? :)
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser!)

URL/Bloggadress:

Och här skriver du gärna en rad eller två<3

Trackback
RSS 2.0
Test